Åtgärder vidtogs genast för att arrestera alla lutheraner i Paris. En fattig hantverkare - en anhängare av reformationens lära som brukade kalla samman de troende till deras hemliga möten - greps och hotades med ögonblicklig död på bålet om han inte ville visa det påvliga sändebudet vägen till varje enskilt protestantiskt hem i staden. Han vek förskräckt tillbaka för detta avskyvärda förslag, men fruktan för bålet tog till sist överhand. Han samtyckte till att bli sina bröders förrädare. Med hostian (det invigda nattvardsbrödet) i spetsen, och omgiven av ett långt följe av präster, rökelsebärare, munkar och soldater, drog Morin, den kunglige detektiven, med förrädaren vid sin sida långsamt och stilla genom gatorna i staden. Processionen sades vara till ära för ”det heliga sakramentet” och en handling av botgöring för protestanternas hån mot mässan. Men det låg mordiska avsikter dolda under den fromma ytan. När de kom till ett hus där en lutheran bodde, gjorde förrädaren ett tecken. Inte ett ord yttrades. Processionen stannade, de gick in och familjen släpades ut och bands. Och så satte sig den fruktansvärda processionen åter i rörelse för att uppsöka nya offer. De ”gick inte förbi något hus, varken stort eller litet, inte ens universitetet i Paris. ... Morin fick hela staden att skälva av fruktan. ... Det var ett skräckvälde.” (D' Aubigné, band 4, kap 10).