För att hålla raseriet uppe hos folket utslungade prästerna de mest fruktansvärda beskyllningar mot protestanterna. De anklagades för att ha planlagt ett blodbad på katolikerna, störta regeringen och mörda kungen. De kunde inte framlägga det minsta bevis till stöd för sådana påståenden. Ändå skulle det visa sig att dessa oroväckande profetior skulle gå i uppfyllelse, men under helt andra förhållanden och av helt andra orsaker. De grymheter som katolikerna utförde mot oskyldiga protestanter kulminerade i en fruktansvärd vedergällningsdag, då samma straffdomar som de hade påstått att nationen hade hotats av skulle under senare århundraden drabba kungen och hans undersåtar. Men denna revolution igångsattes av gudsförnekare, ja, av katolikerna själva. Det var inte grundläggandet av protestantismen, utan utrotandet av den som 300 år senare skulle störta Frankrike i dessa fruktansvärda olyckor.