Avvisad gåva
Ett fruktansvärt mörker hade sänkt sig över den nation som hade förkastat sanningens ljus. Guds nåd, som ”uppenbaras till frälsning för alla människor”, hade uppenbarats. Men Frankrike hade avvisat gåvan och valt mörkret framför ljuset. Landet hade bevittnat Guds nåds kraft och helgelse i människohjärtat. Tusentals hade gripits av den gudomliga kraften. Städer och byar hade upplysts av dess härliga strålglans. De hade förkastat den himmelska gåva, som de hade fått erbjudande om. De hade kallat det onda gott och det goda ont så länge, att de fallit offer för sitt eget självbedrägeri. Om nu folket verkligen trodde att de gjorde Guds vilja när de förföljde hans barn, var de ändå trots sin uppriktighet inte oskyldiga. Det ljus som skulle ha räddat dem från att bli bedragna, och från att befläcka deras själar med blodsskuld, hade de medvetet förkastat.