William Farel
Några av Lefevres studenter lyssnade med iver till hans ord. De kom att förkunna sanningen långt efter det att rösten av deras lärare hade tystnat. Bland dessa var WilliamFarel. Han var son till fromma föräldrar och blev uppfostrad att oförbehållsamt tro på kyrkans lära. Han kunde i likhet med aposteln Paulus ha sagt om sig själv: ”Jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.” (Apg 26:5). Han var ivrig katolik och brann av iver att få utrota alla som vågade resa sig upp mot kyrkan. ”Jag skar tänder som en rasande varg”, sade han senare, när han hänvisade till denna tidpunkt i sitt liv, ”varje gång jag hörde någon tala mot påven.” (Wylie, band 13, kap 2). Han hade varit outtröttlig i sin beundran av helgonen. Tillsammans med Lefevre hade han besökt alla kyrkor i Paris. Han hade tillbett vid deras altaren och prytt deras heliga relikskrin med gåvor. Men dessa fromma handlingar kunde inte skänka någon själsfrid. En överbevisning om synd, som alla botgärningar inte kunde ta bort, behärskade hans sinne. Han lyssnade till reformatorns ord som till en röst från himlen. ”Vi blir frälsta av nåd.” ”Den oskyldige blir fördömd och den skyldige går fri.” ”Det är Kristi kors ensamt som öppnar porten till himlen och stänger dörren till helvetet.” (Wylie, band 13, kap 2).