Martyrernas tro höll stånd mot förföljelsens raseri. Inte bara män utan också svaga kvinnor och unga flickor visade ett orubbligt mod. ”Hustrur ställde sig vid sidan av sina mäns bål, och medan dessa led i elden viskade de tröstens ord till dem eller sjöng psalmer för att uppmuntra dem.” ”Unga flickor lade sig levande i sina gravar som om de gick in i sitt sovrum för att vila för natten. De gick fram till schavotten eller till elden, klädda i sina bästa kläder, som om de skulle gå till sitt bröllop.” (Wylie, band 18, kap 6).