En gång blev en hel familj förd inför inkvisitorerna, anklagad för att ha varit borta från mässan och för att ha tillbett Gud i hemmet. Då den yngste av sönerna tillfrågades om vad de sysslade med i hemlighet, svarade han: ”Vi faller på knä och ber Gud om att upplysa våra sinnen och förlåta våra synder. Vi ber för vår regent och hans regering, att den skall få framgång och att hans liv skall bli lyckligt. Vi ber för vår överhet, att Gud skall bevara den.” (Wylie, band 18, kap 6). Några av domarna blev djupt rörda, men fadern och en av hans söner dömdes till bålet.