Den stora striden kapitel 15. 243.     Från sida 271 i den engelska utgåva.tillbaka

Bibeln och den franska revolutionen

”Församlingen i öknen” (Upp12:6, 14), de få efterkommande till de gamla kristna som ännu uppehöll sig i Frankrike under 1700-talet, dolde sig i bergen i söder och höll alltjämt fast vid sina fäders tro. När de under nätterna vågade samlas på bergssluttningarna, eller på någon avsides liggande hed, jagades de av soldater till häst och släpades bort i fångenskap som galärslavar för livet. De renaste, ädlaste och mest intelligenta bland det franska folket kedjades under fruktansvärd tortyr fast med rövare och mördare. (Se Wylie, band 22, kap 6). Andra som behandlades mer barmhärtigt, sköts kallblodigt, medan de obeväpnade och hjälplösa föll på knä i bön. Hundratals gamla män, försvarslösa kvinnor och oskyldiga barn låg döda på marken på de ställen där de hade hållit sina gudstjänster. När människor vandrade längs bergssidorna eller genom skogarna, där dessa människor brukade samlas, var det inte ovanligt att de ”för vart fjärde steg” fann ”döda kroppar liggande i gräset eller lik som hängde i träden”. Deras land, som hade ödelagts av svärdet, yxan och bålet ”blev förvandlat till en enda stor, dyster vildmark”. ”Dessa avskyvärdheter begicks ... inte under någon mörk tidsålder utan under Ludvig XIV:s lysande regeringstid. Vetenskapen omhuldades, litteraturen blomstrade, prästerskapet vid hovet och i huvudstaden var lärda och vältaliga män, som gav sig ut för att ha kommit långt ifråga om dygd och ödmjukhet och kärlek till medmänniskan.” (Wylie, band 22, kap 7).

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.