Då gudinnan infördes i nationalförsamlingen tog talaren henne vid handen och sade, vänd mot församlingen: ”Dödliga, skälv inte längre för det maktlösa åskslagetfrån en Gud som är skapad av er fruktan. Erkänn härefter inte någon annan gudom än förnuftet. Jag visar er här dess renaste och ädlaste bild. Eftersom ni måste ha avgudar, bör ni offra bara till en sådan som denna. ... Knäböj för frihetens höga senat, o, förnuftets slöja!”