Den romerska kyrkan dröjde inte med att förstärka deras misstankar och fruktan. Till Frankrikes härskare sade påven 1525: ”Denna galenskap [protestantismen] kommer inte bara att förvirra och förstöra religionen utan också alla myndigheter, all adel, all ordning och varje rangskillnad.” (G. de Félice, History of the Protestants of France, band 1, kap 2, par 8).Några få år senare sade ett påvligt sändebud varnande till kungen: ”Nådige kung, låt er inte bedras. Protestanterna kommer att ödelägga både den borgerliga och den religiösa ordningen. ... Tronen är i lika stor fara som altaret. ... Blir en ny religion införd kommer det att bli nödvändigt med ett nytt styrelsesätt.” (D'Aubigné, History of the Reformation in Europe in the Time of Calvin, band 2, kap 36).Teologerna vädjade till fördomarna hos folket genom att förklara att den protestantiska läran ”lockar människorna bort till något nytt och oklokt. Den berövar kungen undersåtarnas tillgivenhet och lägger både kyrkan och staten öde”. På detta sätt lyckades Rom förmå Frankrike att motsätta sig reformationen. ”Då förföljelsens svärd lyftes i Frankrike, var det först för att försvara tronen, bevara adeln och upprätthålla lagarna.” (Wylie, band 13, kap 4).