Kung, prästerskap och adel tvingades att finna sig i ett upphetsat och rasande folks ohyggliga illdåd. Deras hämndlystnad stimulerades av kungens avrättning. De som hade fällt dödsdomen följde honom snart till schavotten. Man beslöt att döda alla som kunde misstänkas för att vara fientligt inställda tillrevolutionen. Fängelserna blev fyllda. Vid ett tillfälle satt mer än200.000 fångar i fängelserna. Fruktansvärda händelser inträffade i städerna runt omkring i landet. Det ena revolutionära partiet kämpade mot det andra, och Frankrike blev ett enda, ohyggligt slagfält för stridande folkmassor som kastades fram och tillbaka av sina rasande lidelser. I Paris följde det ena upproret på det andra. Stadens medborgare var splittrade i ett virrvarr av grupper som inte tycktes vara behärskade av någonting annat än avsikten att utrota varandra. Och till den allmänna misären lades att nationen drogs in i långvarigt krig med Europas stormakter. Landet var nästan bankrutt. Soldaterna krävde att få sina löner utbetalda. Parisarna svalt och provinserna ödelades av rånare. Civilisationen gick nästan under i anarki och tygellöshet.