Hämndens dag
Bara alltför väl hade folket lärt sig den grymhet och tortyr som den romerska kyrkan så ivrigt hade undervisat dem om. Tiden för hämndhade slutligen kommit. Nu var det inte Jesu lärjungar som kastades i fängelsehålor eller släpades till bålet. De hade för länge sedan omkommit eller jagats i landsflykt. Den skoningslösa romerska kyrkan fick nu känna på den dödliga makten från dem som de hade fostrat till att frossa i blodsutgjutelse. ”Det exempel på förföljelse som det franska prästerskapet hade visat under så lång tid föll nu tillbaka på dem själva med stor kraft. Schavotterna blev röda av prästernas blod. Galärerna och fängelserna som en gång fylldes av hugenotter, fylldes nu av deras förföljare. Kedjade vid sina säten,och i arbete vid årorna, fick de romersk-katolska prästerna nu känna alla de plågor som deras kyrka med så frikostig hand hade utsatt de ödmjuka kättarna för.” (Se ”Tillägg”).