Sanningen framstegsvänlig
Den stora princip som så ädelt hade framhållits av Robinson och Roger Williams, att sanningen är framstegsvänlig, att kristna skulle stå beredda att ta emot allt det ljus som kan lysa ifrån Guds ord, glömdes snart av deras efterkommande. De protestantiska församlingarna i Amerika - liksom församlingarna i Europa - som i så hög grad hade välsignats av reformationen, fortsatte inte på reformationens väg. Några få trofasta människor framträdde visserligen från tid till tid för att förkunna nya sanningar och avslöja gamla villfarelser. Men liksom judarna på Kristi tid, eller papisterna på Luthers tid, var flertalet nöjda med att tro det som deras fäder hade trott och leva som de hade levat. Därför blev religionen än en gång formalism. Villfarelser och vidskepelse, som församlingen skulle ha förkastat, om den hade hållit sig till Ordets ljus, blev betraktade som sanning. Gradvis dog andan som reformationen hade väckt till liv. Snart uppstod behov av en reformation i de protestantiska församlingarna i nästan lika hög grad som i den katolska kyrkan på Luthers tid. Samma världslighet och andliga sömnaktighet härskade. Liksom då visade man aktning för människors uppfattning. Mänskliga teorier insattes i stället för Guds ords undervisning.