Då Satan såg att hans ansträngningar för att utrota sanningen med hjälp av förföljelse slog fel, följde han samma plan som tidigare: att blanda församlingen med världen, något som hade lett till det stora avfallet och till upprättandet av den katolska kyrkan. Denna gång fick han inte de kristna att förena sig med hedningarna, utan med människor som älskade denna värld, och som därmed visade att de var lika påtagliga avgudadyrkare, som de som tillber avgudar. Följden av detta samgående blev inte mindre ödeläggande nu än tidigare. Högmod och överdådtrivdes under religionens kappa. Församlingarna blev fördärvade. Satan fortsatte att förvanska Bibelns läror. Traditioner, som skulle ruinera miljoner,slogdjupa rötter. Kyrkan stödde och försvarade dessa traditioner, i stället för att kämpa för den tro ”som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Judas vers 3). På det sättet nedvärderade människorna de principer som reformatorerna hade kämpat och lidit så mycket för.