En av de högtidligaste och ändå härligaste sanningar som finns uppenbarade i Bibeln är löftet om Kristi andra ankomst för att fullborda det stora återlösningsverket. Guds pilgrimer, som så länge har lämnats att vandra i ”dödsskuggans land”, har fått det dyrbara, glädjeinspirerande hoppet i löftet om hans återkomst. Han som är uppståndelsen och livet kommer för att föra hem sina landsförvista. Läran om hans återkomst utgör själva grundtonen i Bibeln. Från den dag då det första människoparet med sorgtyngda steg lämnade Eden, har trons barn väntat på att den utlovade skulle komma för att bryta förstörarens makt och återföra dem till det förlorade paradiset. Forntidens heliga män såg fram emot Messias ankomst i härlighet som uppfyllelsen av deras hopp. Enok, den sjunde i raden efter dem som bodde i Eden, han som i trehundra år vandrade med Gud här på jorden, tilläts att långt i fjärran se Befriarens ankomst. ”Se”, förklarar han, ”Herren kommer med sina mångtusen heliga, för att hålla dom över alla”. (Judas, vers 14, 15). Med orubblig tillförsikt utbrast patriarken Job under sitt lidandes mörka stunder: ”Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans.” (Job 19:25-27).