En obekymrad och ovetande värld
Ingenting tyder på att de väntar på Kristus. Inga förberedelser görs för att ta emot livets Furste. Förundrad står det himmelska sändebudet beredd att vända tillbaka till himlen med de skamliga nyheterna. Då upptäcker han en skara herdar som vaktar sin hjord om natten. Medan de stirrar upp mot stjärnhimlen tänker de på profetian om en Messias som skall komma till jorden. De längtar efter att detta skall uppfyllas. Här finns några som är färdiga att ta emot det himmelska budskapet. Och plötsligt uppenbarar sig Herrens ängel och förkunnar den stora glädjen. En överjordisk härlighet strålar ut över grässlätterna. Änglarnas oräkneliga här visar sig. Som om glädjen vore för stor för att förmedlas hit ned av en enda budbärare stämmer en kör av röster upp sången som en gång alla de frälsta skall sjunga: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människor till vilka han har behag.” (Luk 2:14, 1917).