Det var inte bara på Judeens berg, inte bara bland de fattiga herdarna, som änglarna fann några som väntade på Messias' ankomst. Också bland hedningarna fanns det några som väntade på honom. Det var de vise männen, rika och ädla filosofer från Österlandet. Dessa vise män, som studerade naturen, hade sett Gud i hans skapade verk. I hebréernas skrifter hade de läst om stjärnan som skulle träda fram ur Jakob (4 Mos 24:17). Längtansfullt väntade de på honom som inte endast skulle vara ”Israels tröst”, utan också ”ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna” och ”för att ... bli till frälsning intill jordens yttersta gräns.” (Luk 2:25, 32; Apg 13:47). De sökte efter ljus. Ljus från Guds tron lyste också ned över stigen framför deras fötter. Prästerna och rabbinerna i Jerusalem, som hade satts att vara väktare och tolkare av sanningen, förstod ingenting. Den himmelska stjärnan förde emellertid dessa hedniska främlingar till den nyfödde kungens födelseplats.