I Tyskland förkunnades denna lära på 1700-talet av Bengel, en luthersk präst som var berömd bibelforskare och kritiker. Efter det att Bengel fullbordat sin utbildning hade han ”ägnat sig åt teologiska studier, för vilka hans allvarliga och religiösa läggning, som hade fördjupats av hans tidiga uppfostran och disciplin, på ett naturligt sättpåverkat honom. Som andra tänkande unga män, både före och efter honom, fick han kämpa med tvivel och svårigheter i religiösa frågor. Med djup känsla pekar Bengel på de många 'pilar som genomborrade hans stackars hjärta och gjorde hans ungdom till en tung börda.'” Då han blev medlem av kyrkorådet i Württemberg försvarade han religionsfriheten. ”Även om han höll fast vid kyrkans förmåner, talade han för religionsfrihet för dem som kände sig bundna av sitt samvete och som ville lämna kyrkan.” (Encyclopaedia Britannica, nionde utgåvan, artikel ”Bengel”) Den goda effekten av denna politik kan man ännu spåra i hans hemtrakt.