Fanatism, rykten och fördomar
William Miller var starkt reserverad mot sådant som kunde leda till fanatism. Han förklarade med Martin Luther att varje ande borde prövas med Bibeln: ”Djävulen”, sade Miller, ”har stor makt över några i vår tid. Hur skall vi kunna veta vilken andas barn de är? Bibeln svarar: 'Ni skall känna igen dem på deras frukt.' (Matt 7:20,21) ... Det finns många andar som har gått ut i världen. Vi har fått befallning om att pröva andarna. Den ande som inte leder oss till att leva dygdigt, gudfruktigt och rättfärdigt i denna värld är inte Kristi Ande. Jag blir mer och mer övertygad om att Satan har mycket att göra i dessa fanatiska rörelser. ... Många bland oss, som ger sig ut för att vara fullkomligt helgade, följer människomeningar. De är uppenbart lika okunniga om sanningen som de som inte gör några sådana anspråk.” (Bliss, sid 236, 237).”Villfarelsens ande leder oss bort från sanningen, men Guds Ande leder oss till sanningen. Men, säger några, en människa kan ta fel och ändå tro att hon har sanningen. Vad händer då? Vi svarar: Anden och Ordet stämmer överens. Om en människa betraktar sig själv i Guds ords ljus och finner en fullständig överensstämmelse genom hela Bibeln, kan hon gå ut ifrån att hon har sanningen. Men om hon finner att den som leder henne inte står i överensstämmelse med Guds lag och Bibeln, då bör hon ta sig i akt, så att hon inte blir fångad i Djävulens snaror.” (The Advent Herald and Signs of the Times Reporter, band 8, nr 23, 15 januari 1845). ”Jag har ofta sett större bevis på sann fromhet i en vänlig blick, i en av tårar våt kind och i en av gråt bruten röst än i allt det oväsen som förekommer inom kristenheten.” (Bliss, sid 282).