Dessa avbilder förverkligades inte bara när det gäller själva händelsen utan också med avseende på tiden. Under 1500 år hade påsklammet slaktats den fjortonde dagen i den första judiska månaden. Den dagen åt Kristus påsklammet med sina lärjungar. Samtidigt instiftade han nattvarden till minne av sin död som det ”Guds lamm som tar bort världens synd”. Samma natt greps han av ogudaktiga människor för att korsfästas och dödas. Och som viftofferskärvens motbild uppstod vår Herre från de döda på den tredje dagen. Han blev ”förstlingen av de insomnade”, en förebild på alla rättfärdiga som vid uppståndelsen skall få sin ”bräckliga kropp” förvandlad till att bli ”lik den kropp han har i sin härlighet”. (1 Kor 15:20, Fil 3:21).