En känsla av respektfylld fruktan, en oro för att budskapet kunde vara sant hade under en tid tyglat den icke-troende världen. Då tidpunkten nu hade passerats försvann inte denna fruktan omedelbart. Man vågade inte genast triumfera över dem som hade blivit besvikna. Men när de inte såg några tecken på Guds vrede, övervann de sin fruktan och började håna och göra narr av dem som trodde. En stor del av dem som hade bekänt sig tro på Herrens snara återkomst gav upp sin tro. Några som hade varit starkt övertygade kände sig så djupt sårade i sin stolthet, att de hade lust att fly bort från världen. Liksom Jona klagade de över Gud och valde döden hellre än livet. |