De uppriktiga, allvarliga troende hade lämnat allt för Kristus och glatt sig över hans närvaro mer än någon gång tidigare. De trodde att de hade förkunnat den sista varningen för världen. Eftersom de väntade att snart bli upptagna för att bo hos sin gudomlige Mästare och de heliga änglarna, hade de till stor del dragit sig undan från den icke-kristna mängden. Med innerlig längtan hade de bett: ”Kom, Herre Jesus, kom snart!” Men han hade inte kommit. Skulle de nu åter få ta upp den tunga börda som livets bekymmer och svårigheter förde med sig och uthärda hån och förakt från en hånande värld? Det var verkligen en fruktansvärd påfrestning för deras tro och tålamod.