Det är sant att de hade tagit fel när det gällde den händelse som skulle inträffa. Men inte ens detta kunde rubba deras tro på Guds ord. Då Jona gick genom gatorna i Nineve och förkunnade att staden skulle ödeläggas om fyrtio dagar, godtog Herren den ånger och ödmjukhet som folket i Nineve visade. Han förlängde deras prövningstid. Ändå förkunnade Jona ett budskap från Gud. Nineve blev prövat i överensstämmelse med hans vilja. De som väntade på Herren, trodde att Gud på liknande sätt hade lett dem till att förkunna budskapet om domen. De sade: ”Budskapet har prövat deras hjärtan som hörde det. Antingen har det väckt kärlek till Herrens uppenbarelse, eller så har det väckt hat till hans ankomst. Hatet har inte alltid varit lika uppenbart. Men Gud känner varje hjärta. En skiljelinje har dragits, så att de som vill rannsaka sina egna sinnen kan veta vilken sida de skulle ha stått på, om Herren hade kommit vid denna tidpunkt. De kan veta om de skulle ha sagt: 'Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss', eller om de skulle ha ropat till bergen och klipporna, att de skulle falla över dem och dölja dem för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Så tror vi att Gud har prövat sitt folk. Han har prövat deras tro. Han har sett om de i prövningens stund skulle ge efter i den situation som det behagade honom att försätta dem i. Han vissteom de skulle släppa sitt grepp om denna värld och lita på Guds ord av hela sitt hjärta.” (The Advent Herald and Signs of the Times Reporter, band 8, nr 14. Den 13 nov 1844).