Att denna förmaning riktas till församlingen under den sista tiden ser vi klart av de ord som visar att Herrens ankomst är nära: ”Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja.” Här har vi en tydlig anvisning om att Herren tycks dröja. Denna undervisning passar framförallt in på deras situation som väntade Kristus vid denna tid. De människor han talar till här stod i fara att lida skeppsbrott i tron. De hade gjort Guds vilja, då de följde hans ord och hans Andes ledning. Men de kunde inte förstå hans avsikt med deras tidigare erfarenhet. Inte heller kunde de se vägen framför sig. De blev frestade att tvivla på att Gud verkligen hade lett dem. Vid denna tidpunkt var framförallt dessa ord på sin plats: ”Min rättfärdige skall leva av tro.” Midnattsropets klara ljus hade lyst på deras väg. De hade sett hur sigillet hade tagits bort från profetiorna och hur de tecken som vittnade om att Kristi ankomst var nära snabbt hade uppfyllts. De hade i visst avseende sett det förverkligat. Men då de nu var nedtryckta av grusade förhoppningar, kunde de bara stå fasta i tron på Gud och hans ord. Världen hade hånat dem och sagt: ”Ni har blivit bedragna. Ge upp er tro. Säg att detta budskap var från Satan.” Men Guds ord förklarade: ”Om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom.” Att kasta bort sin frimodighet och att förneka den helige Andes kraft, som hade åtföljt budskapet, skulle vara att dra sig undan till sin egen undergång. De blev uppmuntrade av Paulus' ord: ”Kasta därför inte bort er frimodighet”. ”Ni behöver uthållighet”, ”ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja.” Den enda väg de utan risk kunde gå var att behålla det ljus som de redan hade fått från Gud och att hålla fast vid löftet, fortsätta att studera Bibeln och tålmodigt vänta till dess att de fick mer ljus.