Tjänsten i den jordiska helgedomen skedde i två avsnitt. Prästerna utförde en daglig tjänst i det heliga. Översteprästen utförde en gång om året ett särskilt försoningsverk i det allraheligaste för att rena helgedomen. Dag efter dag förde den ångerfulle syndaren sitt offer till tabernaklets dörr, där han lade sin hand på offerdjurets huvud och bekände sina synder. Genom denna handling överförde han synden symboliskt från sig själv till det oskyldiga offret. Djuret blev därefter slaktat. ”Utan att blodutgjuts ges ingen förlåtelse” (Hebr 9:22), säger aposteln. ”Ty kroppens liv är i blodet.” (3 Mos 17:11). Guds lag som blivit överträdd krävde överträdarens liv. Blodet framställde syndarens förspillda liv. Offerdjuret bar hans skuld. Prästen gick in i det heliga med blodet och stänkte det framför draperiet. Bakom detta draperi stod arken, som innehöll den lag som syndaren hade överträtt. Genom denna ceremoni överfördes synden genom blodet symboliskt till helgedomen. I några fall fördes blodet inte in i det heliga. Köttet åts då av prästen, såsom Moses bjöd Arons söner, då han sade: Gud ”har gett er det för att ni skall ta bort menighetens skuld” (3 Mos 10:17). Båda ceremonierna symboliserar på samma sätt överförandet av synden från den ångerfulle till helgedomen.