Den helgedom som Paulus hänvisar till var ett tabernakel som Mose på Guds befallning byggde som en jordisk boning för den Högste. ”De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem.” (2 Mos 25:8). Detta var det uppdrag som Mose fick, när han var uppe på berget hos Gud. Israel var på vandring genom vildmarken. Tabernaklet skulle byggas på ett sådant sätt att det kunde flyttas från plats till plats. Men samtidigt var det ett praktfullt byggnadsverk. Väggarna var gjorda av uppresta bräder som var överdragna med guld och hade fotstycken av silver. Taket var gjort av flera lager av tygvåder. Ytterst fanns dessutom ett överdrag av skinn. De innersta tygvåderna var av fint linne med invävda bilder av keruber. Förutom den yttre förgården, där brännoffersaltaret stod, hade tabernaklet två avdelningar som kallades det heliga och det allraheligaste. Dessa skildes från varandra av ett praktfullt förhänge, eller draperi. Ett liknande draperi täckte ingången till den första avdelningen.