Tjänsten i den jordiska helgedomen var, som vi redan visat, en avbild av tjänsten i den himmelska. När översteprästen i sin jordiska tjänst på försoningsdagen gick in i det allraheligaste, hade tjänsten i den första avdelningen avslutats. Guds befallning var: ”Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund då han går in för att bringa försoning i helgedomen, till dess han går ut.” (3 Mos 16:17).När Kristus gick in i det allraheligaste för att utföra den sista delen av sin tjänst, upphörde därför tjänsten i den första avdelningen. Men när tjänsten i den första avdelningen avslutades, började tjänsten i den andra avdelningen. När översteprästen i den avbildande tjänsten lämnade det heliga på försoningsdagen, gick han in inför Guds ansikte för att frambära syndoffrets blod på alla deras vägnar i Israel, som verkligen hade ångrat sina synder. Kristus hade därför bara fullbordat ett avsnitt av sin tjänst som vår medlare för att börja på ett nytt. Med sitt blod bönfaller han ännu för syndaren hos Fadern.