Både profetian i Daniel 8:14, ”Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och återställas”, och den förste ängelns budskap: ”Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit” (Upp 14:7), pekade fram emot Kristi tjänst i det allraheligaste. Det gällde den rättsliga undersökningen där, inte Frälsarens återkomst för att återlösa sitt folk och utplåna de ogudaktiga. Felet låg inte i uträkningen av de profetiska tidsperioderna, utan i uppfattningen om den händelse som skulle inträffa vid slutet av de 2300 dagarna. Som följd av detta fel hade de troende gått igenom en svår missräkning, men allt detta hade förutsagts i profetian. Allt det som de med stöd av Bibeln hade rätt att vänta hade inträffat. Just vid den tidpunkt då de sörjde över sina svikna förhoppningar inträffade det som budskapet hade förutsagt. Det måste ske innan Herren kunde uppenbara sig för att ge sina tjänare deras lön.