Satans beskyllningar mot Guds väsen och herravälde visade sig i sitt rätta ljus. Han hade anklagat Gud för att kräva lydnad och underkastelse hos sina skapade väsen endast för att upphöja sig själv. Han hade förklarat, att samtidigt som Skaparen krävde självförnekelse av alla andra, visade han själv ingen vilja varken till självförnekelse eller offer. Men universums furste hade framburit det största offer som kärleken kunde frambära för det fallna och syndiga människosläktetsfrälsning, ty ”det var Gud, som i Kristus försonade världen med sig själv” (2 Kor 5:19, 1917).Det blev också tydligt att Lucifer, genom att sträva efter ära och överhöghet, hade öppnat dörren för synden, medan Kristus för att tillintetgöra synden hade ödmjukat sig själv och blivit lydig intill döden.