Förebud om hotande olycka
Hela himlen hade glatt sig över att få återspegla Skaparens härlighet och att lovprisa honom. Och medan Gud på det sättet ärades, hade allt varit frid och glädje. Nu störde ett missljud den himmelska harmonin. Självupphöjelse och självtillbedjan, som stod i strid med Skaparens planer, väckte aningar om någonting ont hos dem som betraktade Guds ära som det högsta. De himmelska rådgivarna vädjade till Lucifer. Guds Son framhöll för honom Skaparens storhet, kärlek och rättfärdighet och hans lags helighet och oföränderliga natur. Den ordning som rådde i himlen hade Gud själv infört. Genom att vika av från den skulle Lucifer komma att vanära sin Skapare och dra fördärv över sig själv. Men varningen, som gavs i obeskrivlig kärlek och nåd, väckte endast en anda av motstånd. Lucifer tillät avundsjuka mot Kristus att ta överhand, och han blev alltmer omedgörlig.