Smygande demoralisering
För de självupptagna, de nöjesälskande, de sinnligt inriktade presenterar sig spiritismen under en mindre förfinad förklädnad än den gör för de mer bildade och intellektuella. I spiritismens grövre former finner de det som stämmer överens med deras fallenhet. Satan studerar varje negativt drag i människans natur. Han lägger märke till de synder som den enskilde är benägen att begå, och ser sedan till att denne frestas just i detta avseende. Han frestar också människor att gå för långt i det som i och för sig är tillåtet, och försvagar dem därigenom fysiskt, andligt och moraliskt. Han har fördärvat och fördärvar fortfarande tusentals människor genom att förmå dem att ge efter för benägenheter och passioner. Därigenom förråar han hela människans natur. För att göra sitt verk fullständigt förklarar han genom andarna att ”sann kunskap ställer människan över alla lagar”, att ”allt som finns är riktigt”, att ”Gud inte fördömer”, och att ”alla synder som begås är oskyldiga”. När människor så vilseleds att tro att begären är den högsta lagen, att frihet är detsamma som tygellöshet, och att människan är ansvarig bara för sig själv, kan man då undra över att fördärv och lastbarhetär utbrett överallt? Människor tar ivrigt emot en undervisning som ger dem frihet att följa det som tillfredsställer dem själva. Självbehärskningens tyglar läggs i lustans händer, andens och själens krafter underordnas djuriska böjelser. Triumferande leder Satan tusentals som bekänner sig följa Kristus in i sin snara.