Dessutom har Gud uttryckligt förbjudit all så kallad förbindelse med de dödas andar. På hebréernas tid var det några som, i likhet med spiritisterna i vår tid, påstod att de hade förbindelse med de döda. Men de andar som talar genom ”andebesvärjare” var besökare från andra världar och förklaras av Bibeln vara ”onda andar”. (Jfr 4 Mos 25:1-3, Ps 106:28, 1 Kor 10:20, Upp 16:14). Att sätta sig i förbindelse med andevärlden var en styggelse i Herrens ögon och förbjöds högtidligt under dödsstraff. (3 Mos 19:31, 20:27). Vår tid betraktar uttrycket trolldom med förakt. Påståendet att människor kan få kontakt med onda andar betraktas som lögner från en mörk tidsålder. Men spiritismen har hundratusentals, ja, miljoner anhängare. Den har tagit sig in i vetenskapliga kretsar, trängt in i kyrkosamfunden och fått ett välvilligt mottagande i lagstiftande församlingar, ja, till och med vid furstliga hov. Detta gigantiska bedrägeri är ingenting annat än ett återupplivande i ny förklädnad av den trolldomskonst och de andebesvärjelser som fördömdes och förbjöds i forntiden.