I denna tid av förföljelse kommer Herrens tjänares tro att prövas. De har troget förkunnat varningen och litat endast på Gud och hans Ord. Guds Ande har talat till deras hjärtan och drivit dem att tala. Fyllda av helig iver, och med en stark gudomlig kallelse,har de utfört sina plikter utan att kallt räkna med följderna av att tala till folket de ord som Herren hade gett dem. De har inte tagit hänsyn till sina världsliga intressen eller sökt bevara sitt anseende eller sitt liv. Men när motståndets och förebråelsens storm bryter lös över dem, kommer några att överväldigades av bestörtning ochutbrista: ”Om vi hade förutsett följderna av våra ord skulle vi ha tigit.” De möter svårigheter från alla håll. Satan angriper dem med starka frestelser. Det arbete som de har tagit på sig ser ut att helt överstiga deras möjligheter att utföra. De hotas av tillintetgörelse. Den entusiasm som tidigare fyllde dem är borta, men nu finns det ingen återvändo. Då de på detta sätt känner sin fullständiga hjälplöshet flyr de till den allsmäktige Guden för att få kraft. De tänker på attde ord de har talat inte var deras utan hans, som uppmanade dem att förkunna varningen. Gud lade sanningen i deras hjärtan och de kunde inte låta bli att förkunna den.