Denna bibeltext pekar fram mot en tid då budskapet om Babylons fall, som det förkunnades av den andre ängeln i Upp 14:8, skall upprepas. Då kommer också detfördärv att omtalas som har trängt in i de organisationer som utgör Babylon, sedan budskapet först förkunnades, på sommaren 1844. Här beskrivs ett fruktansvärt tillstånd inom den religiösa världen. För varje gång sanningen förkastas blir människornas sinnen mörkare och deras hjärtan hårdare till dess att de är helt okänsliga. Trots de varningar Gud har gett fortsätter människor att förkasta ett av de tio buden. Till slut förleds de till att förfölja dem som håller det heligt. Kristus föraktas genom att människor föraktar hans ord och hans folk. När kyrkosamfunden accepterar spiritismens läror avlägsnas varje hinder som tidigare vilat över det oomvändahjärtat. Bekännelsen till religionen blir endast en kappa som döljer den värsta orättfärdighet. Tron på uppenbarelser från andevärlden öppnar vägen för förföriska andar och djävlars läror. De onda änglarnas inflytande i kyrkosamfunden blir märkbart.