Förvissningen om Frälsarens kärlek tycktes vara mer än vad en del av dessa enkla människor kunde fatta. Så stor var den lindring den gav dem, och så starkt var det flöde av ljus som omstrålade dem, att de kände sig som om de var i himlen. Förtroendefullt lade de sina händer i Kristi hand och deras fötter fick fotfäste på den eviga klippan. All fruktan för döden försvann. Nu kunde de villigt utstå både fängelse och bål, om de bara kunde förhärliga sin Återlösares namn.