Stillsamt folk väcker hat och förföljelse
Själva det faktum attdet verkligen fanns ett sådant folk som höll fast vid den gamla församlingens tro var en ständig påminnelse om den romerska kyrkans avfall, och väckte därför det bittraste hat och förföljelse. Att dessa människor vägrade att avstå från Bibeln var också en förbrytelse som den romerska kyrkan inte kunde tåla. Den bestämde sig för att utrota dem från jorden. Nu började de fruktansvärda korstågen mot Guds folk i deras hem bland bergen. Inkvisitorer sattes att spåra upp dem. Det som skedde med den oskyldige Abel, som föll för Kains mördarhand, upprepades gång på gång. Deras bördigamarker ödelades om och om igen, deras hus och kyrkor jämnades med marken. Det som en gång var bördiga marker och hem för ett oskyldigt, flitigt folk var nu åter ödemark. Liksom de blodtörstiga vilddjuren blir mer rasande, när de får smak på blod, flammade dessa katolikers raseri ändå mer, när de såg sina offers lidanden. Många av dessa vittnen för den rena tron förföljdes över bergen och jagades ned i dalarna. Där fann de en tillflykt i mäktiga skogar och mellan höga klippor.