När den romerska kyrkan bestämde sig för att utplåna denna förhatliga sekt, utsände påven en bulla, i vilken de betecknades som kättare och dömdes till att dödas. (Se ”Tillägg”). De anklagades inte för att vara lata eller ohederliga eller ordningsstörande, men man hävdade att de hade ett sken av gudsfruktan och fromhet som förde ”fåren i den sanna hjorden” på villovägar. Därför bestämde påven att ”denna onda och avskyvärda sekt av illvilliga människor” skulle ”krossas som giftiga ormar” om de vägrade att ”avstå från sin tro”. - Wylie, band 16, kap 1. Väntade sig denne övermodige härskare att en gång få höra dessa ord på nytt? Visste han att de blev nedskrivna i himlens böcker och att han skulle komma att konfronteras med dem på domens dag? ”Det ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt 25:40, Reformationsbibeln).