De förföljelser som under många århundraden riktades mot dessa gudfruktiga människor bar de med ett tålamod och en uthållighet, som ständigt förhärligade deras Frälsare. Trots det korståg som fördes mot dem och de omänskliga mordgärningar som de utsattes för, fortsatte de att sända ut sina missionärer och utbreda den dyrbara sanningen. De jagades i döden. Deras blod vattnade emellertid det utsäde som såtts. Och frukten uteblev inte. Så vittnade valdenserna för Gud århundraden innan Luther föddes. Överallt i de många länder där de var spridda sådde de den säd som ledde till den reformation som började på Wycliffes tid. Den växte sig djupare och starkare på Luthers tid. Och den skall fortsätta att gå framåt till tidens slut genom deras händer, som är villiga att lida allt för ”Guds ords och Jesu vittnesbörds skull”. (Upp 1:9).