I hans närvaro ”har alla ansikten blivit... dödsbleka”, och den eviga förtvivlans skräck faller över dem som har förkastat Guds nåd. ”Modlösa hjärtan, vacklande knän... Alla ansikten är blossande röda.” (Jer 30:6,Nah 2:10). Darrande ropar de rättfärdiga: ”Vem kan bestå?” Änglarnas sång tystnar och följs av skrämmande tystnad. Men så hör de Jesu röst som säger: ”Min nåd är nog för dig.” (2 Kor 12:9). Detta fyller de rättfärdiga med glädje. Deras ansikten lyser upp. Och änglarna anslår en högre ton och sjunger på nytt, medan de kommer allt närmare jorden.