De döda känner igen den röst som nu tränger igenom och når fram till deras öron. Hur ofta har inte denna milda röst manat dem till omvändelse. Hur ofta hade de inte hört den genom rörande vädjanden från en vän, en broder, en Frälsare. För dem som har förkastat hans nåd kunde ingen annan röst vara så full av fördömelse, så tung av förkastelsedom som den som så länge hade vädjat: ”Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö... ?” (Hes 33:11). Om det bara hade varit en främlings röst! Jesus säger: ”Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand, ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar.” (Ords 1:24, 25). Denna röst väcker minnen som de helst ville utplåna –föraktade varningar, förkastade inbjudningar, åsidosatta förmåner.