Med fruktansvärd klarhet erinrar sig präster och ledare händelserna på Golgata. Skälvande av skräck tänker de på hur de skakade på huvudet med satanisk glädje,medan de ropade: ”Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär.” (Matt 27:42, 43).