Frälsarens liknelse om vingårdsmännen som vägrade att ge sin herre vingårdens frukt, och som misshandladehans tjänare och slog ihjäl hans son står nu levande inför dem. De minns också den dom de uttalade över sig själva: ”Onda som de är, skall han låta dem få en ond död” (Matt21:41). I dessa otrogna människors synd och straff ser prästerna och de äldste en skildring av sitt eget uppförande och sin egen rättvisadom. Och nu hörs dödsångestens rop. Högre än ropet ”korsfäst honom! korsfäst honom!” (Matt 27:22, 23), som hördes på Jerusalems gator, stiger nu det fruktansvärt förtvivlade jämret: ”Han är Guds Son! Han är den verklige Messias!” De försöker nu fly undan ansiktet på kungarnas Kung. Förgäves försöker de gömma sig i jordens djupa hålor som harslitits sönder av elementens raseri.