Efter det att Adam hade drivits ut från Eden, var hans liv på jorden fyllt av sorg. Varje vissnande blad, varje djur som offrades, varje skada pånaturens vackra ansikte, varje fläck på människans renhet, blev en ny påminnelse om hans synd. Han led fruktansvärt ångestfyllda samvetskval när han såg hur orättfärdigheten ökade och när han, som svar på sina varningar, hörde förebråelsen att det var han själv som var orsak till synden. Under närmare tusen år led Adam med tålig ödmjukhet syndens straff. Han ångrade uppriktigt sin synd. Han litade på den utlovade Frälsarens förtjänster. Han dog i hoppet om uppståndelse. Guds Son återlöste människorna från deras nederlag och fall, och nu blir Adam genom försoningsverket åter insatt i sitt första herravälde.