Hänförd av glädje betraktar han träden som en gång gladde honom, samma träd som han plockade frukt ifrån under sin oskulds och glädjes dagar. Han ser vinrankorna som han med egna händer har odlat, samma blommor som han en gång gladde sig åt att vårda. Han förstår nu att detta är verklighet. Han förstår att detta verkligen är det återupprättade paradiset, och att det är vackrarenuän när han drevs ut ifrån det. Frälsaren för honom fram till livets träd, plockar den härliga frukten och bjuder honom att äta. Han ser sig omkring och upptäcker att en stor skara av hans familj är återlöst och står i Guds paradis. Då kastar han sin lysande krona för Jesu fötter och omfamnar Återlösaren. Han spelar på den gyllne harpan. Himlens valv ekar av den triumferande sången: ”Värdigt, värdigt, värdigt är Lammet som blev slaktat, men som lever igen!” Adams familj upprepar sången och kastar sina kronor för Frälsarens fötternär de böjer sig inför honom i tillbedjan.