Under alla tider har Frälsarens utvalda utbildats och fostrats i svårigheternas skola. De gick på smala stigar på jorden. De renades i lidandets ugn. För Jesu skull uthärdade de motstånd, hat och förtal. De följde honom genom den tunga striden. De uthärdade självförnekelse och bittra besvikelser. Genom sin egen smärtsamma erfarenhet lärde de känna syndens onda natur, dess makt, dess skuld, dess misär. Och de betraktar den med avsky. Tanken på det oändliga offer som måste offras för att läka syndens sår gör dem ödmjuka och fyller dem med en sådan tacksamhet och lovsång, att de som aldrig har syndat inte kan förstå det. De älskar mycket, därför att mycket har blivit dem förlåtet. De har tagit del i Kristi lidanden, och därför är de passande att ta del med honom av hans härlighet.