Det är vid midnatt som Gud uppenbarar sin makt för att befria sitt folk. Solen kommer fram och lyser i all sin glans. Tecken och under följer i snabb takt. De ogudaktiga betraktar scenen med skräck och häpnad, medan de rättfärdiga med högtidlig glädje ser tecknen på sin befrielse. Allt ute i naturen tycks ha rubbats. Floderna står stilla. Mörka, tunga moln kommer fram och kolliderar med varandra. Mitt på den mörka himlen finns en klar plats som lyser med obeskrivlig härlighet. Härifrån hörs Guds röstsom låter somom den kom frånstora vattenmassor: ”Det är gjort.” (Upp 16:17, 1917).