Tunga moln täcker fortfarande himlen, men solen bryter igenom här och där och ser ut som Guds hämnande öga. Fruktansvärda blixtar flammar över himlen och omger jorden med ett eldhav. Över åskans fruktansvärda mullrande hörs mystiska, skräckinjagande röster, som förkunnar de ogudaktigas undergång. Det är inte alla som förstår orden, men de falska lärarna gör det. De som nyss var så hänsynslösa, så skrytsamma och utmanande, så triumferande i sin grymhet mot Guds laglydiga folk, är nu överväldigade av bestörtning och skälver av fruktan. Deras jämmerrop hörs över elementens dån. Onda andar erkänner Kristi gudom och skälver för hans makt, medan människor ber om nåd och fegt kryper omkring i föraktfull skräck. |