Där finns påvliga präster och prelater som påstod att de var Kristi sändebud, men som använde sträckbänk, fängelsehåla och bål för att kunna härska över människors samveten. Där finns de stolta påvar, som upphöjde sig över Gud och gjorde anspråk på rätten att förändra den Högstes lagar. Dessa så kallade kyrkofäder har en räkning att göra upp med Gud som de gärna skulle viljakomma undan. För sent inser de att den allvetande Guden ivrigt brinner för sin lag och att han på intet sätt kommer att frikänna någon skyldig. De förstår nu att Kristus gör sig till ett med sitt lidande folk. De får klart för sig den djupa betydelsen av hans egna ord: ”Det ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt 25:40, Reformationsbibeln).