Han överlämnades nu till de världsliga myndigheterna och fördes till avrättning. En stor skara människor följde honom: Hundratals väpnade män, präster och biskopar i sina dyrbara kläder och Konstanz invånare. Då han hade bundits vid pålen och allt var färdigt, så att elden kunde tändas, uppmanades martyren än en gång att rädda sitt liv och ta avstånd ifrån sina villfarelser. ”Vilka villfarelser”, sade Hus, ”skall jag ta avstånd ifrån? Jag vet inte att jag är skyldig till något. Jag kallar Gud till vittne på att allt vad jag har skrivit och talat har varit med avsikt att frälsa människor från synd och från fördärv. Därför skall jag med största glädje med mitt blod bekräfta den sanning som jag har skrivit om och förkunnat.” (Wylie, band 3, kap 7). Då elden flammade upp omkring honom började han sjunga: ”Jesus, du Davids son, förbarma dig över mig.” Och så höll han på till dess att hans röst för evigt tystnade.