Den stora striden kapitel 6. 100. Från sida 114 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Det dröjde inte länge förrän dödsdomen lästes upp för honom. Han fördes till samma plats där Hus gav sitt liv. Medan han gick vägen fram, sjöng han. Ansiktet var upplyst av glädje och frid. Hans blick var riktad mot Kristus. Han hade inte den minsta rädsla för döden. Då bödeln, som skulle tända bålet, gick bakom honom ropade martyren: ”Fatta mod och kom fram, framför mig. Tänd elden så att jag ser det. Om jag hade varit rädd skulle jag inte ha varit här.” |