De sista ord han uttalade medan flammorna slickade hans kropp var en bön: ”Herre, allsmäktige Fader”, ropade han, ”förbarma dig över mig och förlåt mig mina synder, för du vet att jag alltid har älskat din sanning”. (Bonnechose, band 2, sid 168). Hans röst tystnade men hans läppar fortsatte att röra sig i bön. Då elden hade utfört sitt verk blev martyrens aska och den jord som den låg på insamlad och kastad i Rhen, vilket man också hade gjort med Hus aska.